Me Majéla and I...

ursäkta mig men jag hade helt glömt bort att jag hade en blogg... heh jaja jag kom på det nu så jag är tillbaka.. Glempa är fortfarande iväg på jobb så livet är hektiskt.  Hektiskt på ett bra sätt för det mesta. Mollsan växer så det knakar och hon är nu tja.. nästan en 40" tv hög..
Milton är pigg och glad och igår var vi på öpnna förskola för första gången sedan Molly kom till världen. Det var så mycket barn att Milton nästan fick en chock, han tryckte sin panna mot min kind och vägrade titta åt något annat håll på 10 minuter innan han slappnade av. Ja det var trevligt i allafall så nu blir det ÖF varje onsdag framöver.
Idag har jag varit hos optikern och provat ut linser som jag ska testa nu i någon vecka för att se om den passar mitt öga. Superskönt att slippa glasen och jag ser som en hök nu, knivskarpt. Hade jag bara varit snabb också så hade jag nog kunnat fånga mig en liten sorkajäkel.

Ja annars har det inte hänt så mycket.... det mest dramatiska var nog igår när jag fick syn på spindeln som tagen rakt ur en jävla skräckfilm sittandes på hallgolvet.. jag fick en sånhär.. va fasen kallar dom det när man typ får syn på en björn och blir så sketans rädd att man inte ens klarar av att springa därifrån.. björnfrossa kanske.. ah fast spindelfrossa då. Så där stod jag och stirrade på spindeln i ca 20 minuter, sen gick jag och hämtade telefonen, ställde mig och stirrade en stund till och undrade varför i helvete inte Glenn kunde ringa när man behövde honom som mest. Tillslut ringde jag iaf till mamma som fick guida mig steg för steg i hur man damsuger upp en spindel utan att kräkas utav rädsla. När detta var gjort la vi på och jag grät, jag gråter varje gång jag har fått ut en spindel ur huset, det är spänningar som släpper hade nog min psykolog sagt om jag hade haft någon... och ja jag vet vad du tänker: "mm du hade nog behövt en".