Me Majéla and I...

är gott men onyttigt med all denna ostsås, för att inte tala om osten på toppen.. hua... ja jag bantar och tänker på mat i stort sett hela tiden. Ikväll har jag iaf fått äta för mamma, pappa, Dessie, Josefin och Calle har varit här och ätit middag.. lasange då alltså. Glass med hallon till efterrätt... ja så imorrn blir det till att leva på svältgränsen. Nää sådär hårdbantar jag ju inte men tja.. nästan... Det är värst de första dagarna *intalar mig själv och väntar med stor iver på att det ska sluta vara jobbigt*. I vanliga fall äter jag då en hel del godis, vilket om man bortser från glassen ikväll jag har slutat helt med nu. Äter inte helt vitt bröd som för övrigt är så jäkla gott och så dricker jag en massa vatten och käkar morötter när jag blir sugen på något.. ja ni vet... än så länge går det hyfsat bra då vågen visar på -4 kg på tre veckor, men så går det alltid snabbt i början... fy fanken vad jag känner att jag bara babblar nu för att jag inte har något konkret att skriva. Jag går och lägger mig istället.

här hemma sedan Glenn åkte iväg på jobb. När man är ensam med två små barn så får det liksom inte hända något oförutsett för då brakar allt samman. Som i Torsdags tex så var vi på affären jag och Mollsan och farmor var här hemma med Milton (tack och lov) ja allt gick smidigt på affären, storhandlade och Mollsan sov hela tiden.. lysande tänkte jag när vi kom hem efter bara en timme.

Klampar in i tvättstugan och där står Miltons farmor med moppen i högsta hugg, "städar ni?" frågar jag "nej det läcker från pannan", jag tittar ner och jävlar vad vatten på golvet. Jaha in med matkassarna och plockar upp samtidigt som jag ringer till Glenn som i sin tur ringer till rörpularna här i byn. Visst fanken tänker jag när jag packat upp allt, jag har ju glömt Mollsan som jag lämnade fullt påklädd ute i tvättstugan. ut och klä av henne och Milton rantar ju såklart efter och vips står han och stampar med strumporna i vattnet på golvet.
Nu börjar svetten rinna. In med barnen. Hämtar handukar att lägga runt pannan sålänge. Nu står Milton och bankar på dörren till tvättstugan och skriker hysteriskt för han vill ju leka med vattnet.
Hoppla nu skriker Mollsan likadant, sneglar till på henne och inser att hon ju är vrålhungrig.
Upp med Milton i famnen för att trösta och ut till köket för att göra mat till Mollsan, fram med flaska och vatten och in i micron, Milton skriker fortfarande.
Pallar upp Mollys flaska mot ett mjukisdjur och så är åtminstonde ett barn tyst.

*Dingdong* Det ringer på dörren. Visst fanken.. rörmokaren. Släpper in honom och han börjar titta på pannan, Milton vill vara med (läs: vara i vägen). Han blaskar med vattnet så jag tar upp honom. Han blir hysterisk igen.
Jaha tänker jag.. du är väl hungrig.. ut i köket för att göra mat och stressad som jag är för att Mollsan ska vakna så värmer jag maten direkt i barnmatsburken, men när jag ska ge Milton maten så vägrar han att öppna munnen... jaha, det här var något nytt men vill du inte så får det vara. Ställer maten på köksbordet och så går vi ut och frågar rörmokaren hur det går. Han är färdig och läckan eller stoppet som det visade sig vara är fixat. Super tänker jag, något som går smidigt. I samma stund som rörmokarn har gått utanför dörren vaknar Mollsan. Hon behöver ett blöjbyte och när vi står och byter i godan ro hör jag något som klirrar ifrån köket, strax därpå kommer Milton ut i tvättstugan med matburken och skeden i handen.. jag kikar ut i korridoren och ser köttfärsås i stora klickar med jämna mellanrum på golvet, sen kikar jag på Milton och ser köttfärssås på hela han också... jaha in i duschen med Milton och ner med Mollsan i babysittern.
Mollsan är på ett riktigt dåligt humör denna kväll så jag måste gunga babysittern med foten samtidigt som jag duschar Milton. Efter en stund bestämmer jag mig för att springa efter Mollsan napp, Milton står kvar i duschen och jag rusar ut ur badrummet med babysittern i famnen, när vi hittat nappen och är på väg tillbaka kommer Milton ut ur badrummet och halkar så det tjongar om det. Hysterisk igen.

Jag är vid detta laget mer eller mindre gråt färdig och jag får verkligen bita mig i läppen för att inte fullständigt bryta ihop. En timme senare hade jag fått styr på det hela igen och hemmet såg mja någorlunda fritt ut från köttfärssås. Vi sov gott den natten.

hade barnen tävling om vem som kunde skrika högst och längst. Milton vann.
Tävlingen pågick mellan kl 04:15 och 05 :10. Ja jag vet faktiskt inte riktigt vad det tog åt de små men jag antar att det är sådant man får stå ut med som småbarnsförälder.

Jag lovade ju att jag skulle lägga upp en bild på Miltons nya ehm.. "frisyr" så här kommer lite nytagna foton.


Kort-kort lugg kan man säga..





men mamma kom på en lösning..


Cool kille..


Mollsan är nästan en månad nu..

hade Milton idag. Plötsligt som från ingenstans satt det där.. tuggummit alltså. När jag först såg det tänkte jag "hur fan har han fått fågelskit på sig?" tills jag kom närmre och insåg att det var just tuggummi. Efter en stunds kämpande var det bara att plocka fram saxen och Milton går numera under namnet munken här hemma, ja jag ska boka tid hos frisör imorgon.. stackars lilla munken... återkommer med bild på eländet.

vad längesen jag skrev men det känns som att vi har börjat landa här hemma nu, allt går bra. Molly är en lugn och belåten tjej och än så länge har jag inte kännt av den så kallade "tvåbarns-chocken". Visst är det lätt stressande när de sriker ikapp här hemma eller när de väcker varandra om vartannat på natten men det händer ganska sällan och för det mesta sover vi riktigt bra. Jag vet att det kommer att ändras tusen gånger så jag njuter så länge det varar.

På måndag åker älsklingen iväg och då blir det såklart lite tuffare. Vi har ju haft det bra som har kunnat vara hemma tillsammans länge men nu börjar arbets-säsongen igen och det känns såklart lite tråkigt, det brukar inte vara så mycket tid tillsammans under dessa månader. Tur att jag har barnen och fullt upp här hemma för tiden springer onekligen iväg.

Idag har jag, Glenn och Mollsan varit i stan och handlat, Milton var med mormor och åkte pulka och han hade nog haft en toppendag för han somnade som en stock ikväll. Han pratade en lång stund om "vovvarna" innan förstås, mormor och morfar har ju två stycken och det är ju jätte spännande och lite läskigt när de kommer för nära.


Familjen samlad


Mollsan


Lilla hjälpredan


Mollsan med farmor

...Milton alltså.. han har brytit sönder mina glasögon. Japp ena bågen rakt av. Med mobilen han slängde i tvättmaskinen är vi nu uppe i ett värde av ca 7000:-. Tack för den passningen mitt i fucking finanskrisen och mamma-penningstider!
Det är mitt fel, jag vet, jag lägger mina saker på "ooolämpliga(!)" ställen för jag är så *piiip* "oförsiktig" säger Glenn.

Milton. Det är jobbigt att inte kunna lägga så mycket tid som jag brukade på min lilla kelgris. Pappa får mata, pappa får gosa och pappa får natta, men mamma då...? Jag har ju en annan liten kelgris som behöver nästan all min tid nu och gudars så gosig och fin hon är men jag saknar min Milton lite trots att jag skyndar mig att smyga in all gos och bus jag orkar när lillan sover. Det är konstigt när man har spenderat nästan 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan i 14 månader med att leka, gosa, ligga jämte, läsa saga och så poff så ska man göra annat. Men tänk så mysigt när vi får lite rutiner och lill-tjejen har blivit liiite större och vi kan läsa saga och mysa allihop. Och tänk vilken tur jag och Milton har som har Glenn hemma nu den första tiden så att Molly får all den tid hon behöver och Milton lika så. Sen är Milton en riktig pappa-gris som älskar att leka och sova med pappa och huvudsaken är ju faktiskt att barnen mår bra... vi vuxna får sätta oss själva åt sidan fast lite avundsjuk får man ju lov att vara.

att vara hemma med familjen. Lilla Molly mår bra, sover och äter. Milton sköter sig jätte bra och klappar sin syster på huvudet så fort han kommer åt. Nu sover de båda, jag och samon pustar ut i soffan. Livet är bra nu...