Me Majéla and I...

Milton. Det är jobbigt att inte kunna lägga så mycket tid som jag brukade på min lilla kelgris. Pappa får mata, pappa får gosa och pappa får natta, men mamma då...? Jag har ju en annan liten kelgris som behöver nästan all min tid nu och gudars så gosig och fin hon är men jag saknar min Milton lite trots att jag skyndar mig att smyga in all gos och bus jag orkar när lillan sover. Det är konstigt när man har spenderat nästan 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan i 14 månader med att leka, gosa, ligga jämte, läsa saga och så poff så ska man göra annat. Men tänk så mysigt när vi får lite rutiner och lill-tjejen har blivit liiite större och vi kan läsa saga och mysa allihop. Och tänk vilken tur jag och Milton har som har Glenn hemma nu den första tiden så att Molly får all den tid hon behöver och Milton lika så. Sen är Milton en riktig pappa-gris som älskar att leka och sova med pappa och huvudsaken är ju faktiskt att barnen mår bra... vi vuxna får sätta oss själva åt sidan fast lite avundsjuk får man ju lov att vara.