Me Majéla and I...

har hittats i Brasilien någonstans.. nu letar dom efter ägaren.. men vafan har han tappat den då eller? Snacka om virrig kille, förlägga en sten stor som ett kylskåp som är värd 1,8 miljarder.. klantigt..

Jag ska snart dricka mitt bantnings-te.. Direktimporterat från Thailand.. ska vara mycket effektiv säger dom som vet. Hur effektivt får vi se på måndag vid invägning.. spännande.

är gott men onyttigt med all denna ostsås, för att inte tala om osten på toppen.. hua... ja jag bantar och tänker på mat i stort sett hela tiden. Ikväll har jag iaf fått äta för mamma, pappa, Dessie, Josefin och Calle har varit här och ätit middag.. lasange då alltså. Glass med hallon till efterrätt... ja så imorrn blir det till att leva på svältgränsen. Nää sådär hårdbantar jag ju inte men tja.. nästan... Det är värst de första dagarna *intalar mig själv och väntar med stor iver på att det ska sluta vara jobbigt*. I vanliga fall äter jag då en hel del godis, vilket om man bortser från glassen ikväll jag har slutat helt med nu. Äter inte helt vitt bröd som för övrigt är så jäkla gott och så dricker jag en massa vatten och käkar morötter när jag blir sugen på något.. ja ni vet... än så länge går det hyfsat bra då vågen visar på -4 kg på tre veckor, men så går det alltid snabbt i början... fy fanken vad jag känner att jag bara babblar nu för att jag inte har något konkret att skriva. Jag går och lägger mig istället.

här hemma sedan Glenn åkte iväg på jobb. När man är ensam med två små barn så får det liksom inte hända något oförutsett för då brakar allt samman. Som i Torsdags tex så var vi på affären jag och Mollsan och farmor var här hemma med Milton (tack och lov) ja allt gick smidigt på affären, storhandlade och Mollsan sov hela tiden.. lysande tänkte jag när vi kom hem efter bara en timme.

Klampar in i tvättstugan och där står Miltons farmor med moppen i högsta hugg, "städar ni?" frågar jag "nej det läcker från pannan", jag tittar ner och jävlar vad vatten på golvet. Jaha in med matkassarna och plockar upp samtidigt som jag ringer till Glenn som i sin tur ringer till rörpularna här i byn. Visst fanken tänker jag när jag packat upp allt, jag har ju glömt Mollsan som jag lämnade fullt påklädd ute i tvättstugan. ut och klä av henne och Milton rantar ju såklart efter och vips står han och stampar med strumporna i vattnet på golvet.
Nu börjar svetten rinna. In med barnen. Hämtar handukar att lägga runt pannan sålänge. Nu står Milton och bankar på dörren till tvättstugan och skriker hysteriskt för han vill ju leka med vattnet.
Hoppla nu skriker Mollsan likadant, sneglar till på henne och inser att hon ju är vrålhungrig.
Upp med Milton i famnen för att trösta och ut till köket för att göra mat till Mollsan, fram med flaska och vatten och in i micron, Milton skriker fortfarande.
Pallar upp Mollys flaska mot ett mjukisdjur och så är åtminstonde ett barn tyst.

*Dingdong* Det ringer på dörren. Visst fanken.. rörmokaren. Släpper in honom och han börjar titta på pannan, Milton vill vara med (läs: vara i vägen). Han blaskar med vattnet så jag tar upp honom. Han blir hysterisk igen.
Jaha tänker jag.. du är väl hungrig.. ut i köket för att göra mat och stressad som jag är för att Mollsan ska vakna så värmer jag maten direkt i barnmatsburken, men när jag ska ge Milton maten så vägrar han att öppna munnen... jaha, det här var något nytt men vill du inte så får det vara. Ställer maten på köksbordet och så går vi ut och frågar rörmokaren hur det går. Han är färdig och läckan eller stoppet som det visade sig vara är fixat. Super tänker jag, något som går smidigt. I samma stund som rörmokarn har gått utanför dörren vaknar Mollsan. Hon behöver ett blöjbyte och när vi står och byter i godan ro hör jag något som klirrar ifrån köket, strax därpå kommer Milton ut i tvättstugan med matburken och skeden i handen.. jag kikar ut i korridoren och ser köttfärsås i stora klickar med jämna mellanrum på golvet, sen kikar jag på Milton och ser köttfärssås på hela han också... jaha in i duschen med Milton och ner med Mollsan i babysittern.
Mollsan är på ett riktigt dåligt humör denna kväll så jag måste gunga babysittern med foten samtidigt som jag duschar Milton. Efter en stund bestämmer jag mig för att springa efter Mollsan napp, Milton står kvar i duschen och jag rusar ut ur badrummet med babysittern i famnen, när vi hittat nappen och är på väg tillbaka kommer Milton ut ur badrummet och halkar så det tjongar om det. Hysterisk igen.

Jag är vid detta laget mer eller mindre gråt färdig och jag får verkligen bita mig i läppen för att inte fullständigt bryta ihop. En timme senare hade jag fått styr på det hela igen och hemmet såg mja någorlunda fritt ut från köttfärssås. Vi sov gott den natten.

hade barnen tävling om vem som kunde skrika högst och längst. Milton vann.
Tävlingen pågick mellan kl 04:15 och 05 :10. Ja jag vet faktiskt inte riktigt vad det tog åt de små men jag antar att det är sådant man får stå ut med som småbarnsförälder.

Jag lovade ju att jag skulle lägga upp en bild på Miltons nya ehm.. "frisyr" så här kommer lite nytagna foton.


Kort-kort lugg kan man säga..





men mamma kom på en lösning..


Cool kille..


Mollsan är nästan en månad nu..

hade Milton idag. Plötsligt som från ingenstans satt det där.. tuggummit alltså. När jag först såg det tänkte jag "hur fan har han fått fågelskit på sig?" tills jag kom närmre och insåg att det var just tuggummi. Efter en stunds kämpande var det bara att plocka fram saxen och Milton går numera under namnet munken här hemma, ja jag ska boka tid hos frisör imorgon.. stackars lilla munken... återkommer med bild på eländet.

vad längesen jag skrev men det känns som att vi har börjat landa här hemma nu, allt går bra. Molly är en lugn och belåten tjej och än så länge har jag inte kännt av den så kallade "tvåbarns-chocken". Visst är det lätt stressande när de sriker ikapp här hemma eller när de väcker varandra om vartannat på natten men det händer ganska sällan och för det mesta sover vi riktigt bra. Jag vet att det kommer att ändras tusen gånger så jag njuter så länge det varar.

På måndag åker älsklingen iväg och då blir det såklart lite tuffare. Vi har ju haft det bra som har kunnat vara hemma tillsammans länge men nu börjar arbets-säsongen igen och det känns såklart lite tråkigt, det brukar inte vara så mycket tid tillsammans under dessa månader. Tur att jag har barnen och fullt upp här hemma för tiden springer onekligen iväg.

Idag har jag, Glenn och Mollsan varit i stan och handlat, Milton var med mormor och åkte pulka och han hade nog haft en toppendag för han somnade som en stock ikväll. Han pratade en lång stund om "vovvarna" innan förstås, mormor och morfar har ju två stycken och det är ju jätte spännande och lite läskigt när de kommer för nära.


Familjen samlad


Mollsan


Lilla hjälpredan


Mollsan med farmor

...Milton alltså.. han har brytit sönder mina glasögon. Japp ena bågen rakt av. Med mobilen han slängde i tvättmaskinen är vi nu uppe i ett värde av ca 7000:-. Tack för den passningen mitt i fucking finanskrisen och mamma-penningstider!
Det är mitt fel, jag vet, jag lägger mina saker på "ooolämpliga(!)" ställen för jag är så *piiip* "oförsiktig" säger Glenn.

Milton. Det är jobbigt att inte kunna lägga så mycket tid som jag brukade på min lilla kelgris. Pappa får mata, pappa får gosa och pappa får natta, men mamma då...? Jag har ju en annan liten kelgris som behöver nästan all min tid nu och gudars så gosig och fin hon är men jag saknar min Milton lite trots att jag skyndar mig att smyga in all gos och bus jag orkar när lillan sover. Det är konstigt när man har spenderat nästan 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan i 14 månader med att leka, gosa, ligga jämte, läsa saga och så poff så ska man göra annat. Men tänk så mysigt när vi får lite rutiner och lill-tjejen har blivit liiite större och vi kan läsa saga och mysa allihop. Och tänk vilken tur jag och Milton har som har Glenn hemma nu den första tiden så att Molly får all den tid hon behöver och Milton lika så. Sen är Milton en riktig pappa-gris som älskar att leka och sova med pappa och huvudsaken är ju faktiskt att barnen mår bra... vi vuxna får sätta oss själva åt sidan fast lite avundsjuk får man ju lov att vara.

att vara hemma med familjen. Lilla Molly mår bra, sover och äter. Milton sköter sig jätte bra och klappar sin syster på huvudet så fort han kommer åt. Nu sover de båda, jag och samon pustar ut i soffan. Livet är bra nu...

blev det. Hon är så söt!
Ja igår kom hon då, och brått hade hon, det blev nästan bebis i bilen på väg in. De kraftiga värkarna började vid middagstid och vi ringde efter barnvakt vid ungefär 14:30 och vid 15:00 åkte vi mot förlossningen. Vi var på sjukhuset strax innan kl 16 och kl: 16:21 är hon född, ingen bedövning fick man men det gick ju bra ändå.
Vi är pigga och mår bra både jag och lill-tjejen så vi ska försöka komma hem imorgon, saknar ju resten av lilla familjen så hemskt.
Nu serveras det kaffe utanför rummet så jag ska kila ut. Ha en bra kväll gott folk!

Webbis-bild

verkar det vara som har spökat här hemma, Milton har nu fått de karakteristiska utslagen. Och läkaren som sa "jag ser att det är en inflammation" pfft, tredagarsfeber är ett virus så det var ju konstigt! Lilla Milton är iaf pigg nu och det är ju huvudsaken.

I magen är det lugnt... Imorgon är det dags för barnmorskan så jag ber er ännu en gång att hålla tummarna för att det blir sista besöket där. Är trött på Barbamamma-looken nu och så vill jag ju träffa den nya familjemedlemmen!

har Milton varit idag trots sina 40 grader. Han har skrattat och lekt en del och han trilskades vid blöjbytena vilket visar på att han är på väg tillbaka... det känns skönt, det finns nämligen inget som kan göra en människa mer labil en när ens barn blir riktigt sjukt har jag märkt. Nu verkar det ju inte vara någon fara denna gången men det visste vi ju inte igår när vi packade in oss i bilen och åkte i ilfart till barnakuten.

I magen är det fortsatt lugnt, inga känningar... det blir nog en februaribebis.

Se på den lilla sjuklingen.. *buhuhu*
 

har vi varit ikväll. Miltons feber steg från 40 till 41 grader på kanske en halvtimme, han var alldeles flammig över kroppen och ögonen liksom rullade bakåt i huvudet på honom. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och blev placerad i kö... "du behåller din plats i kön" sa telefonrösten gång på gång och paniken började sprida sig i bröstet. Tillslut sa Glenn "släng telefonjäveln nu åker vi!" och det gjorde vi. Vi skyndade in på akuten med vår lilla trasdocka och jag glömde nappen hans i bilen. Väl inne i undersökningsrummet skrek Milton så mycket att Glenn bestämde sig för att springa ner igen efter nappen. Läkaren lyssnade, klämde och lyste.. ja ni vet det vanliga och konstaterade sen att anledningen till att han är så flammig är att han har någon inflammation i kroppen och att han är så hängig är inget att oroa sig över, han behöver vila.
När Glenn kom tillbaka hade läkaren redan skyndat vidare och jag visste att han skulle bli irriterad över att inte ha hört vad läkaren sa och mycket riktigt, vansinnig över den snabba undersökningen och att jag inte hade ställt mer frågor men han blir såndär... arg när han blir rädd.. jag blir ledsen.. alla är vi olika.

Milton har sovit någon timme nu och verkar något piggare, han har 39 i feber. Hoppas han är bättre imorgon.

är fortfarande sjuk, 39 grader hade han för en stund sen. Han och Glenn sover nu. Hoppas han blir bättre snart den lilla räkan, konstigt att han inte har några andra symptom än feber, ingen hosta, ingen röd hals, ingen snuva... undrar vad det är när febern är så hög. Jaja vi skämmer bort honom riktigt ordentligt iaf (första gången han är rktigt sjuk) Glenn köpte en present till honom igår, en sopborste eftersom han älskar att städa. Oj vad det sopades här...

40 graders feber för en timme sedan. Han sover nu. Min stackars lilla trasdocka, han har suttit i mitt knä hela dagen och tittat på mig med glansiga feberögon, åh om jag kunde ta hans feber till mig istället. På sjukvårdsrådgivningen säger dom avvakta och ge vätska, har han hög feber i mer än fyra dagar så kan ni åka in med honom. Fyra dagar!? Jag åker med honom om han inte är bättre imorgon och Glenn sa att jag åker in så fort febern stiger över 40 grader, han är en hönspappa, det är skönt, annars blir man som en ensamstående hönsmamma, fast det kan bli för mycket av det hönsiga också, det måste finnas en balans... jag står för balansen, utåt iallafall.

har vi gott om i akvariumet här hemma, sen har vi tre lite större slöjstjärtar, de är finast. Jag och sambon ångrar lite nu att vi tog så många små fiskar, vi vill ha stora istället men det är inflyttningsstopp för det är helt fullt nu. Då föreslog sambon att vi skulle spola ner fyra små fiskar så att vi kunde köpa två stora istället... va!? det är väl typiskt karlar! Helt iskalla.. bara spola och glömma liksom, man upphör fanimej aldrig att förvånas.

För övrigt så gick det bra hos barnmorskan idag, järnvärdet var lågt men det är det ju alltid. Hjärtat lät fint och bebisen hade vuxit en cm till. Nu ska jag kolla på ett avsnitt av LA Ink med min idol Kat von D. God natt!

PS. Läste ni om 72-åringen på aftonbladet som kunde göra typ 55 armhävningar? Inte fan var hon 72 iaf? Men i vilket fall så får man nog ta och lyfta på hatten för henne, själv är jag 22 år och klarar 3 armhävningar på sin höjd! DS.

 

är det dags för besök hos barnmorskan igen... håll tummarna på att det blir det sista för denna gången. Igår fick jag lite molvärk i magen som kom och gick och tillslut sa jag till Glenn "jag har lite ont i magen, hoppas hoppas" och då avtog det givetvis, skulle inte öppnat truten för det liksom kom av sig då.

Det var en joggare som var ute och sprang i skogen då han träffade på en tomte.
- Du får tre önskningar, om jag får ta dig bakifrån! sa tomten.
- Visst, sa joggaren. Jag önskar mig ett bättre liv, en ny kärring och bättre lön på jobbet!
Mitt under akten frågar tomten:
- Hörru... Hur gammal är du, egentligen?
- Jag är 47.
- HA! Och du tror på tomten?! Ja jävlar...

i Let´s Dance.. hon känns lite labil alltså.. nästan som att hon aldrig kom ur puberteten eller har PMS hela tiden och sen bara pratar och pratar, om vad? ja det är det ingen som vet.. alla andra deltagare försöker lite generat hänga med på hennes skämtsamma kommentarer men allt blir bara taffligt och pinsamt. Det sägt förresten att Big Brother deltagare har ett lägre iq än oss andra vilket kan förklara en del.

Läste att Brangelina skulle adoptera igen.. visst läste vi alla om hur Brad tjatade på Aniston om barn och hur hon ville fortsätta sin karriär istället men att det totalt skulle slå över i huvudet på honom när han till slut bröt upp med henne hade nog inte jag gissat iaf.. hur många har de nu? 6-7 stycken? Det är inte dåligt alltså.. full rulle 24h! Undra dock hur många Nannys de har... 6-7 stycken?

är min lilla plutt 14 månader! Guuud så stor! jag fattar inte vart tiden tar vägen... Han är så duktig och ska härma allt man säger nu, det gäller att passa sig, han tycker ju så mycket om musik och diggar alltid med så häromdagen när vi åkte i bilen vred jag upp volymen till Lars winnerbäcks "Alla vägar har sitt pris" och när han sjöng om "djääävulen" så skrek Milton "Djäääva"... jag skyndade mig att byta låt, pinsamt att gå omkring med en ettåring som svär liksom.
Han sover nu den lille, jag tänkte utbilda honom lite historiskt och titta på antikrundan på tv men det var tydligen inte så spännande för han somnade rakt av i soffan heh.

Jaha ja.. lite tråkigt ska jag villigt erkänna att jag har... väntar på att sambon ska komma hem med godiset som jag skickat ut honom efter... oh oh jag hör en bil! Trevlig kväll gott folk!