Me Majéla and I...

mot svininfluensa får det bli nästa vecka. Tycker den börjar bli jävligt obehaglig nu när folk som inte ens har några bakomliggande sjukdomar har trillat av pinnen. Det är främst barnen jag är rädd om, de är för små för att få ta vaccinationen som bestämmelserna ser ut nu men jag kan ju iallafall förhindra att jag blir smittat och i sin tur smittar dem. Glenn ska också ta vaccinationen. Usch ja.. sjukdomar och pedofiler blir ens värsta mardröm samma dag som man blir förälder. Cancer, lunginflammationer, hjärnhinneinflammationer och fan o hans moster. Det finns så mycket otäckt skit...

Jag minns när Milton fick tredagarsfeber, en ofarlig sjukdom som de flesta små barn får någon gång. Vi visste ju inte då att det var just detta och när febern steg till 41 grader så tog vi denna lilla trasdockan i bilen och körde i ilfart mitt i natten till akuten, det var första gången han var sjuk. Ögonen bokstavligt talat rullade i huvudet på honom, antagligen för att han var trött av både feber och den sena timmen men det såg så otäckt ut och jag var säker på att han skulle börja krampa när som helst. Aldrig har jag varit så rädd i hela mitt liv, för en sketen tredagarsfeber... Ibland tänker jag på de föräldrar som har svårt sjuka barn, barn som står på gränsen mellan liv och död. När jag tänker på dem så blir jag uppriktigt ledsen in i själen, att behöva frukta för sitt barns liv är inget man önskar ens sin värsta ovän och trots att jag inte tror på gud så ber jag ibland en stilla bön, och hoppas att han kanske finns ändå, för att mina barn ska få vara friska och må bra tills de blir gamla och skruttiga..

God natt och trevlig helg gott folk...