Me Majéla and I...

Ja han bara jobbar och jobbar... Nä han är hemma också men det känns alltid som en hel evighet när han är borta. Han har varit i Kiruna i över en vecka nu och det är alltid när det går över veckan som det börjar kännas extra tungt. Dessutom är jag ett fruktansvärt hormonmonster just nu och skulle i princip kunna börja gråta för att det inte finns någon mjölk till kaffet så ni kan ju tänka erhur dåååååligt jag mår här i min ensamhet! Tur att jag har min lilla älskling, fast han sover nu så inte är han till mycke sällskap han heller...