Me Majéla and I...

börjar jag bli... måste sova men jag orkar inte resa mig från soffan, igår natt vaknade jag kl: 03:00 och Milton som hade somnat jämte mig i stora sängen, var spårlöst försvunnen. Yrvaken tittar jag mot spjälsängen men där är han inte, nu börjar paniken smyga sig på, vart fan är mitt barn!? Nu är jag klarvaken och flyger upp ur sängen och i samma stund hör jag små fötter som tassar, försöker lokalisera ljudet. När jag kommer ut i köket står han där och plirar med små ögon, han har kommit på att bara för att klockan är 3 på natten så finns det egentligen inget som hindrar honom från att klättra ner från sängen och göra annat som är roligare än att sova. Han uppfattar ganska snart att jag är på väg fram för att hämta tillbaka honom, han springer, jag springer, runt bordet... ett varv, två varv, det är ganska mörkt och jag undrar hur han kan ha så lätt för att navigera sig fram mellan slängda leksaker och stolsben, springer fortfarande, jag slår i tån, jag svär "satans skit!", Milton skrattar.

Stora älsklingen har köpt ett nytt PS3 spel, little big world eller något sånt, detta betyder att jag får gå och lägga mig ensam inatt.. :-(

god natt.